Maria Montessori (1870-1952) var en av Italiens första kvinnliga läkare. Hon utvecklade pedagogiska metoder för att hjälpa barn i sin intellektuella och känslomässiga utveckling. Pedagogiken bygger på nogranna observationer av barns utveckling. Arbetsmetoderna växte fram som ett svar på barnens egna behov och intressen. Pedagogiken grundar sig också på en filosofi om alltings samband på jorden och alla individers betydelse.

Frihet, ansvar, hänsyn, självförtroende

Besöker du vår montessoriskola, möter du en miljö utan katedrar och traditionella skolbänkar. I stället finner du elever, som arbetar ensamma eller i grupp vid bord eller på golvet. Det finns rikligt med arbetsmaterial på hyllor längs väggarna. Precis som i förskolan väljer varje elev själv sin sysselsättning. Friheten att få handla självständigt innebär att eleverna ägnar sig åt sina uppgifter så länge de önskar. De kan koncentrera sig på ett ämne en hel dag. Men friheten ställer också krav på att barnen tar del av ansvaret att täcka in alla ämnesområden på terminens kursplan. Friheten förutsätter också att de tar hänsyn till kamraterna i sin omgivning.

"Hjälp  mig att göra det själv"

Detta är en tanke, som grundar sig på det faktum att ingen kan lära någon annan något. Man kankse behöver hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand. I en montessorigrupp är lärarens uppgift därför inte i första hand att förmedla kunskap. Snarare att observera barnen och vara uppmärksam på varje barns behov. Att ge den stimulans, som svarar mot varje barns mognad och intresse. Läraren berättar, beskriver, stimulerar till diskussion och nya frågeställningar. Visar var kunskap finns att hämta och visar hur materialet skall användas för att ge meningsfull träning. Sedan gäller det för barnet att arbeta självständigt med sin uppgift. All onödig hjälp är ett hinder i barnets utbveckling.

Vad är Jerry?